Första gången jag hörde talas om utbildningsskalan var när jag började jobba hos Jens, då var jag arton år och ridit på ridskola och haft egen häst under många år. Innan dess hade jag inte den blekaste aning om att det fanns något som klart och enkelt beskrev utbildningsvägen för hästar. Då vi var så dåligt pålästa på området fick vi varje vecka jobba med ett utav stegen på skalan både teoretiskt och praktiskt. Vi fick en uppgift där vi skulle läsa på inför nästa måndagslektion, tex Hur utvecklar man hästens fjädermekanism? Vad innebär det att hästen tar stöd på bettet? Hur får man hästen genomsläpplig? Hur ser hästens språngkurva ut och hur går en korrekt anridning till?, och sedan på lektionen fick vi utöva det vi läst oss till. Oftast fick man en riktigt aha-upplevelse eller så kunde man lära mycket av att kolla på de andra som red. I vilket fall var metoden oerhört effektiv och jag tror att det är nödvändigt med teoretiskt kunnande för att utveckla sin praktiska förmåga. Dock räcker det inte med att bara vara kunnig teoretiskt utan man måste också få känna, se och förstå hur man ska komma till de olika slutresultaten.